Jag visste sen innan att Oe träffat en massa världskändisar – allt från Mao Tse Tung och Ken Kesey till Jean Paul Sartre. Jag ville fråga om allihop men det blev bara tid för Sartre. Håll till godo.

Och Babelbloggen har bytt plats. Du hittar oss numera här (och om du har en RSS-feed bör den följa http://blogg.svt.se/babel/feed.)

Följ redaktionens kamp för att bygga världens bästa litteraturprogram, minst.

Alla vill ha hårda klappar. Det tänker i alla fall vi på Babelredaktionen och räknar kallt med att släkt och vänner inser att julen är tid för läsning och därför kommer en stor del av våra julklappar bestå av böcker som vi ger till andra.

Men vi kommer självklart också att läsa för egen del. Här ger vi några snabba tips på det bästa just nu som kan passa en moster, farbror, nära vän, käraste eller dotter. Eller helt enkelt varför inte just dig själv, att låna på ett bibliotek eller önska dig.

God jul och Gott nytt år från hela redaktionen!

Johan tipsar om:
Tennisspelarna av Lars Gustafsson
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami
Prins Charles känsla av Liv Strömquist

Lena tipsar om:
Lark & Termite av Jane Anne Phillips
Lolita av Vladimir Nabokov
Darling River av Sara Stridsberg
Jag är ditt fan in i döden av Coco Moodysson

Jonatan tipsar om:
Frances av Joanna Hellgren
Zeitoun av Dave Eggers

Oskar tipsar om:
2666 av Roberto Bolaño

Maria tipsar om:
Harmonia Caelestis av Péter Esterházy

Hanna tipsar om:
En dramatikers dagbok av Lars Norén
Okej av Jörgen Holmstedt

Jag tipsar om:
Utrensning av Sofi Oksanen
Livdikt av Johan Jönsson
För mycket lycka av Alice Munro

Yoko Ogawa är Japans kvinnliga svar på Edgar Allan Poe, men boken ”En gåtfull vänskap” som släpps i Sverige nästa år är en gladare bok om matte, japansk baseball och en professor med 80 minuters minne. När vi träffade henne igår försökte vi utreda varför hon nästan alltid skriver om japanska kvinnor i samhällets utkant.

Och nu planerar vi morgondagens möte med Kenzaburo Oe över en kopp dyrt hotellkaffe. Trots att Tokyo är världens modernaste stad så är hotellets café kvar nånstans runt 1981. Fast med priser från 2020. 80kr för en blaskig kaffe känns lite mastigt. Chotto takai desu ne? (Lite dyrt eller?)

Nu har vi äntligen tagit oss till Ko Uns hus i samhället Anseong utanfor Seoul! Och hans arbetsrum var precis sa stökigt som vi hade hoppats. Hundratals böcker i travar, allt i någon slags oordnad ordning. Ungefär som Ko Un själv. Hans svar på mina frågor blev ofta långa dikter snarare än svar. Vi flyger till Japan på söndag och vi fortsätter att försöka ge er fler bilder under resans gång.

Jonatan befinner sig i Japan. Lena har tagit flyget till USA och Babel går visserligen på sparlåga rent redaktionellt på plats här på gamla hederliga reddan men runt om i världen händer det grejer. Och runt om i stan också. Ikväll visas Bob Hanssons monolog i sin helhet. En monolog om svenska folkets lycka. Passar kanske särskilt bra just nu när det också verkar som att snart hela Sverige ligger inbäddat i ett tjockt snötäcke och de flesta gör bäst i att stanna hemma så mycket det går. Exempelvis för att titta på en monolog som flera tittare själva har varit med och skapat.

En monolog om lycka: SVT2 lördag 4 december 20:00 och därefter också i Play

Den här mannen ska jag snart träffa. Kenzaburo Oe, Japans nobelpristagare i litteratur 1994. Vad har han haft för sig sen dess egentligen? Det tänkte jag reda ut när jag möter honom i hans hem strax utanför Tokyo. Enligt hans japanska förläggare säger han konsekvent nej till alla intervjuer nuförtiden. Han gick bara med på att träffa mig för att han respekterar det svenska folket så mycket. Dessutom ska jag försöka få en intervju med kvinnliga författarstjärnan Yoko Ogawa som kommer på svenska för första gången i vår.

Men innan detta ska jag till Korea och träffa Ko Un. En annan gammal vis man. Jag ska göra mitt bästa för att blogga under resan så mycket jag hinner så ni får veta mer vad som händer! Jag åker på måndag.  Reportagen kommer att visas i Babel nästa år.

Del av juryns motiveringen:

”Sigrid Combüchen har skrivit en imponerande roman, stilistiskt och tekniskt formfulländad med många perspektivskiften, som ger henne möjlighet både att berätta underhållande om ett människoliv och att med intellektuell stringens reflektera kring det egna skrivandet.”

Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan blev årets svenska fackbok och Årets barn- och ungdomsbok gick till Jenny Jägerfeld med Här ligger jag och blöder. Lilla Augustpriset gick till Christer el-Mochantaf med boken Kalla hjärtans dag.

”Do you really like me or did I just wear you out?” Combüchen också hos Kulturnyheterna.

Den här tiden på året är det som en dröm att komma till Central Park, färgprakten är slående och luften klar.

Vår första arbetsdag innebar en tågresa till den lilla staden Princeton i New Jersey, där ligger nämligen Princeton University vid vilket Mario V. Llosa just nu arbetar. Vi fick förmånen att vara med vid en av hans föreläsningar då vi också fick filma. Dagens ämne var författaren Borges och det hela varade i nästan fyra timmar. Mario var mycket tillmötesgående och vi fick en god kontakt, något som kändes extra bra med tanke på kommande dags stora intervju.

 Mario föreläste om författaren Borges, som enligt honom kommer att läsas också om 200 år.

Vi tog tåget tillbaks tillsammans med Mario V. Llosa och två studenter. Ett bra tillfälle att lära känna honom lite bättre under lättsamma förutsättninger. Resan tog ca en timma och tjugo minuter. Väl framme på Penn Station spreds vi som för vinden, uppslukade av en enorm anstormning av folk som var på väg hem från sina arbeten. Men vi hade ju alla uppgifter som behövdes för morgondagens intervju som var bokad kl 16:00 i paret Llosas lägenhet på Manhattan.

Under tågresan mot New York passade Ann på att visa bilder från Peru, något som uppskattades av både Mario och hans studenter.

Under onsdag förmiddag förberedde jag mig, gick igenom alla prylar och införskaffade en liten voicerecorder att använda vid intervjun. Ann var fullt upptagen med att formulera frågor och läsa på. Det här är en typ av intervju då det inte duger att komma oförberedd. En nobelpristagare är extremt upptagen denna tid på året så det går inte att slösa med vare sig hans eller vår tid. Varje sekund är viktig när vi väl kommit innanför dörren. Och jag kan lova att det var en upplevelse…. De bor nämligen på 46:e våningen med en hänförande utsikt över Central Park norrut och västerut mot Hudsonfloden! Jag jobbade på så fort det bara gick för att hinna filma lite av dessa otroliga utsiktsbilder, när Mario plötsligt öppnade dörren från sitt arbetsrum, tog av sig glasögonen och sade:

-Okey, shall we start?!…

Inom loppet av några minuter gällde det då att rigga om för intervjun och börja ”rulla band”.

I närheten av paret  Llosas lägenhet finns denna skridskobana. 

Allt förlöpte som det skulle, det blev en bra intervju och vi kunde ”andas ut”. Morgonen därefter var vi uppe med tuppen för att filma paret Llosa på deras dagliga morgonpromenad i Central Park. För detta ändamål hyrde vi en cykeltaxi varifrån jag filmade dem. Det var inte helt lätt, det skumpade rejält och kommunikationen med föraren var komplicerad. Men till sist funkade det ganska bra och vi fick de bilder vi behövde. Just nu sitter Ann och Christer i redigeringen med en ansenlig mängd band… Men humöret är på topp och jag tror jag vågar rekommendera er att se vårt program den 9:e december.